Varför alla dessa funderingar och tankar hit och dit som får mig att vilja slita av allt hårfäste och gröpa ur hjärnan med en silver sked?! Jag blir sinnessjuk snart.

Jag ville så innerligt att allt skulle kännas bra att jag skulle kunna rita en gräns med fantasi kritor och sedan inte korsa den där förbannat irriterande gränsen. Men icke, jag är inte kapabel till det. Jag är som en liten 4,½ åring som ska trottsa allt som folk säger att man inte får, bara för att testa hur långt man kan gå innan det händer något som man inte vill.
Varför kan jag inte bara lära mig att inte korsa dom där pastellfärgade strecken som jag så kreativt och nogrant ritat upp för mig själv?
Så jag har bestämt mig (igen!) för att räta på ryggen och växa till mig några år när det gäller just den här punkten och inse att man inte ska måla utanför linjerna för dom är där utav en anledning.

- Eller?!