Imorse när jag vaknade så var jag glad sen mindre glad sen glad igen för jag hade dalarnas bästa pojke här hos mig men nu är jag inte så glad längre.
Varför ska allt missuppfattas och läsas mellan raderna?, och jag är precis likadan själv så jag vet hur jobbigt det är men vi pratade om det senast i går och då vart allt lite bättre. Men jag tror vi är som små 4,½ åringar som lyssnar på vad man säger med det går in i högra örat och ut lika snabbt ur vänster.
Jag vill att allt ska va okej för en gång skull, att folk inte ska komma in i ens lilla värld av kindpussar och nakna fötter bara för att förstöra. Jag tycker mindre och mindre om den lilla stad jag bor i och längtar mer och mer tills jag kommer till USA och du ska följa med och vi byter identitet och ingen får veta att vi fanns.