Jag sitter hemma hos honom nu, igen. I hans soffa för att vara exakt och fast än den är obekväm som tusan för den har inga sittdynor kvar så gör det inget för jag är glad ändå.
Han har pussat mig på kinderna och kramat mig nästan hela tiden under de timmar som jag varit här och det pirrar i hela magen men än är jag inte kär.
Tänk att tv spel och små dåliga skämt kan påverka ens mående så mycket?!

Nu ska jag kolla på Wallander - Blodsband med min nudelätande vän.





- Är du vacker?