Today I've been with him again! .. Så ja, jag är glad!

Jag hade inte tänkt att sitta här och rada upp det som vi roat oss med, för det blir nog inte så intressant. Istället tänkte jag som vanligt ha en disskution med mig själv här.
Jag sitter här och lyssnar på Bon Jovi - bed of roses och kommer att fundera på hur man kan sakna någon så mycket?! Och speciellt någon som man träffat för inte alls så längesedan?. Det är otroligt hur mycket man kan tycka om en annan människa även om det är någon som sårat och svikit miljontals gånger så går det inte att sopa tankarna under mattan och gå vidare med huvudet högt. Är det detta som folk strävar efter? Är detta äkta kärlek? Att oavsett vad som händer så hänger man fast vid varandra, kommer alltid tillbaka för att försöka på nytt och hoppas på ett bättre slut på detta kapitel?!

Jag vet i alla fall så mycket att jag aldrig haft sådana här känslor för någon el. något förut! .. och det är faktiskt lite skrämmande.