Idag åkte jag hem ifrån något som inte gjort mig glad på cirkus ett halvår, vilket känns bra för det känns tvärtom just nu.
Min pappa mötte upp mig på tågstationen i Borlänge och jag vart jätteförvånad när han sa "Du ser så lugn ut, liksom glad nu när du fått träffa honom igen!" . Då blev det som om någon slog på ett element inne i magen och sen började dansa och ha sig.

Jag satt på tåget och hörde en full medelålderskvinna prata med en kompis om förhållanden och svartsjuka. Hon berättade även att hon hade en bror som förlorat sin lover på grund av att han bara tänkte; äh, hon kommer säkert ändå lämna mig snart. varför ska hon stanna hos mig för? .. Då sa kvinnan på tåget  "varför inte ta de när det kommer, och leva för stunden?" . Det är då man börjar tänka att om orden från en människa som inte ens kan tänka klart för att man är berusad inser att det finns inte så mycket mer man kan göra än att ta vara på det som finns här och nu, varför kan inte då jag som är spiknykter inse samma sak!?