Snön faller i takt med ångesten
Världen ändrar skepnad och jag hinner inte med
Det jag längtar efter just nu har sprungit och gömt sig
för att hånflina åt mig i smyg och tänka; va tragisk hon är

Täcket är för varmt och dom frysta jordgubbarna smälter
Jag kan inte längre evakuera till madrassen för att slippa
istället får jag lämna mina tårar åt fåglarna och möta verkligheten med mitt nakna ansiktsuttryck