Ih, det är lite komiskt för att just nu så sitter jag hemma hos honom! .. Och på tal om ingenting så har den första snön kommit, eller ja den allra första snön kom igår men nu ligger den faktiskt kvar, det är snöstörm och en dm snö ute. Allting utanför fönstret skiftar i vitt, svart och lite orange ifrån gatulyktorna vilket är passande eftersom det är alla helgona helgen nu. Så vad ska alla hitta på då? .. Själv ska jag vara här med han och hans familj! jag tycker verkligen om dom, speciellt hans mamma. Hon är så gullig och tar verkligen hand om en! Åh, jag är så glad och skriver bara massa osammanhängade saker, men samtidigt är jag lite fundersam. - Tycker han verkligen om mig?! eller kommer han hitta någon annan och jag bara är ett tidsfördriv?

Today I've been with him again! .. Så ja, jag är glad!

Jag hade inte tänkt att sitta här och rada upp det som vi roat oss med, för det blir nog inte så intressant. Istället tänkte jag som vanligt ha en disskution med mig själv här.
Jag sitter här och lyssnar på Bon Jovi - bed of roses och kommer att fundera på hur man kan sakna någon så mycket?! Och speciellt någon som man träffat för inte alls så längesedan?. Det är otroligt hur mycket man kan tycka om en annan människa även om det är någon som sårat och svikit miljontals gånger så går det inte att sopa tankarna under mattan och gå vidare med huvudet högt. Är det detta som folk strävar efter? Är detta äkta kärlek? Att oavsett vad som händer så hänger man fast vid varandra, kommer alltid tillbaka för att försöka på nytt och hoppas på ett bättre slut på detta kapitel?!

Jag vet i alla fall så mycket att jag aldrig haft sådana här känslor för någon el. något förut! .. och det är faktiskt lite skrämmande.

Jag har varit upptagen och därför inte haft någon tanke på att skriva sedan sist. Dels har jag haft besök av en jätte-jätte-jätte-jättebra vän som jag inte träffat på allt för länge och sen har jag även tillbringat mina timmar med honom.
Det känns att det verkligen inte är som det var förut, allting känns 70 gånger lättare och orden som man fruktade att säga har hostats upp och bilvit förstådda. Jag känner mig lycklig, faktiskt!
Och dom där orden som jag väntat och hoppats på att han skulle säga tidigare har han äntligen viskat till mig. Vännen, det är ditt och mitt fel att det blev som det blev och det kan aldrig bli precis som förut, men du kanske har rätt!? det kanske kan bli ännu bättre än vad det va förut.

Nu ska jag snart och lyssna på mannen som inte kan sjunga men i alla fall kan skriva texter som gnager sig fast i bakhuvudet.

Sitter och lyssnar på When you were young av The Killers och för det första så vill jag säga att den låten Kicks ass! och för det andra får det en att börja tänka, i alla fall mig, på att man kanske borde ta vara på det som är här och nu medans man ändå kan. Precis som jag skrev igår. Om man tänker efter så är det farligt vad tiden springer ifrån oss. Det är bara måndag idag och snart blir det helg också även fast än det känns som en evighet kvar. Ibland är det läskigt att man inte hinner med i sitt eget liv sometimes.
Det var ett halvår sedan jag pratade med honom sist, och då menar jag pratade utan att skrika kränkande ord och kasta hatiska blickar på varandra. Och det känns verkligen inte som så lång tid. Det känns som högst en månad, så jag bestämde mig för att kolla upp om det verkligen gått så lång tid och de hade det. Shit! nästan 6 månader sen sist och så helt plötsligt så sitter man där igen, på hans sängkant och dinglar med fötterna av nervositet och längtan efter värmande kramar och har ett helt känslokrig i magen. Livet är konstigt, förjävligt, sjukt, och alldeles obegripligt! .. Och ändå så älskar jag det verkligen vissa dagar, tack alla som påverkar min allt för ointressanta vardag!