Det luktar jordgubbsyogurt runt om mig och på någon konstig vänster så förknippar jag det med dig.

Åter igen har vi misslyckats, vi har förlorat mot oss själva!
Vi har gjort det gång på gång men samlat ihop det hopp och lyckokänslor som finns kvar och byggt upp ett nytt försvar mot staden, som sedan bombats ner av för många underbara kyssar och bortglömda sanningar.
Det gör ont och jag tror inte vi vinner även om vi försöker en gång till.
Vi passar inte in i dagens mallar, vi liksom hamnar utanför dom dit placerade linjerna.
Dock vet ingen hur morgon dagens krav ser ut men jag vet att vi inte vinner det slaget heller ...