Tänk om man kunde hänga av sig känslorna på en galge och lämna längst in i garderoben, sådär som man gör med plagg som är omoderna eller helt enkelt inte längre klär en.
Just nu känns känslorna som jag bär ganska obekväma och jag skulle helst bara vilja klä av mig och tvätta av - eller sy om dom.
Jag tror nog att jag är en sådan människa som hänger kvar vid det gammla och är lite skraj för att prova något nytt.

Men om du någongång springer på mig av en slump så kan du vänligen tala om för mig hur jag ser ut när lyckan sviker?

Se in i mina längtande ögon och säg att du inte bara stannar över natten, utan att du kommer stanna så länge människor fortfarande kan känna hopp, vattnen fortfarande är djupa och gåtfulla, så länge blåmesarna flyger och barnen i grannhuset fortsätter göra bubblor i rabarbersaften. 

När våren tyckte att det var dags att klä om till sommar klev du över min tröskel igen. 
Du fick mig att inse att saknad gör ont och att närhet är beroende framkallande. 
Jag skulle aldrig plocka ner månen åt dig om du bad mig, för vad skulle jag då fästa min blick vid när nätterna kryper nära och du är alldeles för långt bort.
Men om du bad mig snällt med dina valpögon och förtrollande röst så skulle jag resa tusen och en mil för att få höra dig skratta och känna mig omhändertagen i dina solbrända armar.

Du snubblade in i mitt liv igen, ännu en av alla gånger. Eller det var nog jag som la krokben på dig för att jag kanske ville ha dig i mitt liv, i hopp om att den här gången packar du upp väskorna och stannar.
Jag är inte densamma som jag var förut och kommer förhoppningsvis inte bli den nojiga, svartsjuka kontrollfreak som jag varit. Du är inte heller den du var förut, inte vad du visar i alla fall och det gör mig glad, det ger mig hopp om att även kaos kan leda till lugn om man verkligen tror på det och ger sig fan på det.
Att någonstans efter tiderna av missförstånd, panik, hysteri och förtvivlan så finns lyckan. Kanske inte den där lyckan vi ser i filmer och får höra i godnatt - sagorna när vi är små, utan den där lilla lyckan som räcker till för att vi ska känna att det är en förändring och att tillvaron är påväg åt en ny riktning när vi halkat in på fel spår.
Och jag ska erkänna en sak: Jag tror den lilla lyckan är bakom nästa krön.