Du snubblade in i mitt liv igen, ännu en av alla gånger. Eller det var nog jag som la krokben på dig för att jag kanske ville ha dig i mitt liv, i hopp om att den här gången packar du upp väskorna och stannar.
Jag är inte densamma som jag var förut och kommer förhoppningsvis inte bli den nojiga, svartsjuka kontrollfreak som jag varit. Du är inte heller den du var förut, inte vad du visar i alla fall och det gör mig glad, det ger mig hopp om att även kaos kan leda till lugn om man verkligen tror på det och ger sig fan på det.
Att någonstans efter tiderna av missförstånd, panik, hysteri och förtvivlan så finns lyckan. Kanske inte den där lyckan vi ser i filmer och får höra i godnatt - sagorna när vi är små, utan den där lilla lyckan som räcker till för att vi ska känna att det är en förändring och att tillvaron är påväg åt en ny riktning när vi halkat in på fel spår.
Och jag ska erkänna en sak: Jag tror den lilla lyckan är bakom nästa krön.