Det går för fort, alldeles för fort, för jag hänger inte med längre.
Jag har snubblat fram i tiden till den punkt då man ska börja tänka långsiktigt och smart igen, tänka på framtiden.
Det kanske låter större än vad det är men jobbigt är det i alla fall för jag har inte en enda susning om vad jag ska välja. För val är vad detta handlar om. Hela livet är fullt av val och jag hatar att välja, jag kan inte välja för tänk om det just jag väljer blir fel? Tänk om det hade blivit bättre om jag taget alternativ nr 2 eller kanske 3.
Jag lider av förjävlig och bitter beslutsångest och är inte pepp för någonting just nu.
Snön har börjat kräla sig ner mot marken igen för att ligga där och vara kall och äcklig och det gör inte min tisdag så mycket bättre.
Tårarna har gjort samma val som snön och börjat leta sig ner mot marken och allt jag har på huvudet är cancerpinnar och frågan till mig själv ; varför i helvete gråter jag?!
Jag känner mig förvirrad och eländig och vill helst av allt krypa upp i min mors knä och stanna där i några dagar eller sitta i baksätet och hålla handen i mörkret med någon underbar när ingen ser på.