Fortsätt kolla på mig sådär i smyg, utan att jag kan se men ändå känna det.
Trotts att tegelpannorna flyttar på sig och tiden bara rinner mellan våra fingrar så känns det som att allting är detsamma.
Jag vill ha förändring, det behöver inte vara något stort utan något så simpelt som att jag sätter mig längre bak i bussen eller börjar sova på höger sida istället för vänster. Så länge det märks och gör skillnad.
Klargör att du märker mig att du vill unna mig minuter till ett leende så kanske du får se kanariefåglar sväva över mitt urtvättade hår.
Våga kom nära, för jag längtar efter att ha någon nära som kan få mina mungipor att röra sig en våning upp och hela min mage att kännas som bubblig sockerdricka.