Det är måndags kväll och jag har inte setat mitt på golvet och bläddrat igenom mina gammla bokmärkesalbum, även om jag hade velat så har jag inte gjort det.
Istället har jag legat i vår mjuka skinnsoffa och försökt bli av med det som tycks vara fjärilar och som ständigt bildar nya kokonger med patetiska och oroliga funderingar i. Men jag tror att jag inte har rätt bekämpningsmedel för dessa insekter, eller så är det att dom är så vackra till en början att jag liksom förblindas av det och sedan när kokongerna kläcks så är det redan försent.
Fast jag vill inte föbildans längre, jag vill bli av med ohyran.
Så jag kan torka rent och be mitt förnuft att det finns ett ledigt rum för uthyrning och så jag kan öppna dörren för en alldeles för bra människa som jag inte vågar släppa in helt i min röriga och oroliga vardag.
För jag vill, jag vill verkligen släppa in dig och låta dig rista in minnen längs  min ryggrad och skippa civilisation ett dygn bara för att ligga på golvet och läsa låttexter från 80-talet.